Jag såg att Karlskoga Folkhögskola hade någon form av digitalt öppet hus idag och precis nu slog det mig att det snart är 5?! år sedan jag började läsa webbutveckling. När jag tänker tillbaka och minns mina år på folkis så gör jag det med glädje och tacksamhet. Alla fantastiska lärare, alla fina vänner och stämningen på skolan. Här kommer några favoritminnen.

• Nobelmiddagen 2017. Tillsammans med en lärare fick vissa elever presentera de olika pristagarna och jag fick frågan mitt andra. Jag har till och med kvar en tidningsartikel någonstans. Här och här har jag bloggat om det.
• Allt roligt vi gjorde med studeranderådet. Bowling och cafékväll med halloween-tema.
• London-resan. Sök på London så finns det en hel del inlägg med väldigt mycket bilder.
• Alla fantastiska shower som lärarna gjorde varje terminsslut. En vid jul och en innan sommaren. Länkarna går till showerna från år 2. Här är ett inlägg om sommarshowen 2017 men jag har inte hittat något från julshowen 2016.

Listan kan göras så lång och om någon funderar på att läsa på folkhögskola så rekommenderar jag verkligen Karlskoga Folkhögskola.

Förrätten var en västerbottenpaj med paprikakräm och lite sallad

Under middagen framförde lärarna hyllningslåtar till de lärarna som slutade. Antingen för pension, tjänstledighet eller andra jobb.

Varmrätten bestod av oxfilé, rotfruktspytt, örtsmör, rödvinssås och lökringar.

Efterrätter 😀

Efterrätten var vaniljglass, jordgubbar, smuldeg och en rabarberkräm. MUMS, mums, MUMS!

Efter middagen var det dags för sommarshowen.

Årets sommarshow var en parodi på Mandelmans. Mina hängselbyxor var med på ett hörn.

Innanför hönshuset satt bandet och spelade.

Från vänster: Skolans keramiklärare, kuratorn och SMF-ansvarig.

Min lärare och mentor Björn som Tomas Sönnermann och hunden Tacopåse

Skolans bildlärare som var en av de som slutade som Marina Sönnermann. Både Marina och Tomas är namn på två personal på skolan.

Skolans kör hade skrivit en ny text till Sommaren är kort där de bland annat drev med pensionärerna som är så långsamma.

Fina Li

Showens koncept var att Sönnermanns fick gäster och en av gästerna var Biexperten Barbro som hade med sig ett Bi-hotell. (Mycket internhumor då Barbro gjorde bihotell på skapande. ) Sketchen var bara byggt på ordvitsar om bin.

Emelie och Brita sjöng en sång om deras arbetsuppgifter som resursteam.

En elev, Oskar hade en monolog som Jokern från Batman. Den var på engelska så jag hängde inte riktigt med i vad han pratade om tyvärr. Läskigt skratt hade han i alla fall.

Björn <3

Min andra lärare Mattias pratade blomspråk som experten Henrik Gråbo med en hemsk värmländsdialekt. Men roligt var det.

Den här till exempel

Eller den här

Katrin och Maria bestämde sig för att vara med och sjöng två eller tre sånger som hade med ägg och kycklingar att höra. Maria hade jättesvårt för att inte skratta vilket gjorde det bara roligare.

Photoshop

Marina eller ja, Mats hade en scen där hon/han gjorde schampoo och liknande av produkter från gården. Så som geturin och hönsbajs. Det här smakade sedan Björn på och ja, hahah.

Göran var också en av de som slutade och vi i studeranderådet gjorde en tavla till honom som han fick. Jag höll ett kort litet tal och han blev rörd till tårar.

Den riktige Tomas hade en scen som en rädd liten blomlus och hjälp så bra. HAHA. Han är med i en teatergrupp i Karlskoga men jag har inte sett honom i något annat än i skolans shower.

Två elever från skolan hade bestämt sig bara några dagar innan att de vill sjunga/spela en låt som beskrev stämningen på skolan.

Signaturmelodin till Sommar i P1 hade skrivits om till Hållbar, hållbar, hållbar det är ingen utopi.

Den låten sjöng alla som var med på något sätt. Så även jag.

Ett jättelångt inlägg med bilder från sommarshowen som var den 31 maj. Vad jag är tacksam över Karlskoga Folkhögskola.

Möten, mod och möjligheter har nog varenda en börjat sitt tal med, så även jag. Mod är nämligen något jag ständigt behöver påminna mig själv om. Jag tänker mig själv snarare som en mus än som ett lejon. Ändå står jag här, på skolavslutning och håller tal.

Livet på folkis förändrar dig.

Jag skaffade Instagram för snart exakt ett år sedan. Min syster tog studenten och hon ville att jag skulle stödgilla hennes senaste bild. En bild som jag dessutom hade tagit. Och under det här året har jag fotat en del och lagt upp det på Instagram med hashtagen livet på folkis.

Livet på folkis ger utrymme för ansvar.

Jag flyttade hit augusti 2016. Jag var 19 år och hade bott ett år i Uppsala där jag läste en bibelskola men redan innan Uppsala, när jag tog studenten för 3 år sedan visste jag att jag vill lära mig att göra hemsidor och jag hade en dröm. Att bygga upp min egna blogg.

Livet på folkis gör drömmar till verklighet.

En av alla saker jag minns från lektionerna är frågan vi fick i början av skolåret om vi var intresserade av design eller kodning. Design svarade jag. Oj så fel jag hade. Nu efter 2 år vet jag att det är kodningen som är det roligaste, eller hur Björn?

Livet på folkis är gemenskap.

I oktober förra året blev min blogg äntligen färdig efter timmar av programmering, felsökning och handledning. Jag minns så klart hur häftigt jag tyckte det när jag hade lärt mig så pass mycket kod att jag kunde göra fyrkanter och ge dom olika färger. Inte visste jag då att jag ett år senare skulle kunna se min egna blogg på nätet.

Livet på folkis får en att växa.
Jag vill tacka några personer som har betytt extra mycket för mig och även fast det här inte är något tacktal på en TV-gala är det så jag känner mig inombords. Att jag har vunnit. Vunnit kunskap, minnen och vänner.

Livet på folkis är att skratta.

Björn och Mattias, ni två är den bästa lärarkombon man kan önska sig och de här två åren hade inte varit kompletta utan er. Att gå från lektioner med huvudvärk av att man har skrattat för mycket är något bara folkis kan erbjuda. Det slit och arbete ni lägger ner på shower och underhållning är värt så mycket mer än ett tack men när orden inte räcker till är tack det ända jag kan säga.

Livet på folkis är hemma.

Katrin, jag har så mycket jag skulle vilja säga till dig. Du hjälpte mig igenom en 20-års kris genom att visa på att normer är till för att struntas i. I somras bodde vi båda i Bergsmannen och du lyssnade på allt jag behövde säga om livet. Det är få vänner som faktiskt orkar med det. Det viktigaste till sist: utan dina ständiga ordvitsar skulle skratten blivit tragiskt få.

Kattis och Tea, tack för att lunchmöten och planeringsträffar. Vi är ett riktigt dreamteam och jag är så tacksam över att vara er vän och kaller er två för mina vänner. Tack. Tea, grattis till studenten, jag skriver gärna något i din studentmössa. Kattis, du är nu fritidsledare och börjar snart börja jobba på annan ort. Jag hade verkligen behövt en fritidsledare som dig när jag var yngre.

Livet på folkis är ett äventyr.

Li, tack för äventyret i Kristinehamn när vi lyssnade till Timo Räisänen tillsammans. Dina initiativ till film eller bad är det jag älskar bäst med livet på folkis och tro mig, vi kommer ses igen för så länge du finns i Karlskoga kommer jag vilja komma tillbaka. Jag är väldigt glad och tacksam över att få kalla mig din vän.

Livet på folkis är vänner för livet.

Jag vill också tack dig Göran för att du ständigt har berättat om din tro under dessa två år. Det har verkligen hjälpt mig att hålla min tro och relation med Gud levande. Det kräver mod och du får mig att bli modig jag också. Tack för all sång och musik, för kunskaper och insikter om klimatet och miljön. Jag är även glad och tacksam över att du bjöd in oss elever till att vara med på APG 29s andakter. En inbjudan som blev till många fler andakter och häng med Apg 29 Pionjär. All lycka till er alla var ni än hamnar näst i livet.

Livet på folkis är fantastiska minnen.

Jag själv kommer snart flytta tillbaka till Uppsala för att jobba och fortsätta utforska livet, komma på nya hashtags att använda och minnas allt detta med tacksamhet och glädje.

Livet på folkis är slut.

Min klass <3

Restaurangchefen öppnar vår present

Från vänster: Tea, Kattis och jag. Det står: I restaurangen möts du av bra service, härlig personal, i en välkomnande matsal. Köerna kan vara långa men tro oss, det är värt det! Godast av allt är klyftpotatisen.

Självlockigt hår utan hårspray eller inte. Sov med fläta och badade mig själv i hårspray. Stjärnor i öronen och en matt rosa läppglans.

Jag höll tal och kände mig som en vinnare! Mer om talet kommer någon annan gång. Hoppas jag.

Hej då nyckeln 🙁

1 juni var det skolavslutning och jag har fortfarande inte fattat att jag inte ska tillbaka dit. Mitt rum är inte mitt längre. Hemma är någon annanstans. Imorgon är det en vecka sedan och på söndag bor jag i Uppsala igen. Jag längtar!

(Jag har massa fler bilder både från avslutningsshowen och skolavslutningen men lusten att sitta still framför en dator är i princip obefintlig fram till sent på kvällen.)