En affisch kan göra mycket.

Tack vare affischen här ovan bestämde jag mig för att gå. Den satt uppsatt nere i entrén och en kvart innan det började kollade jag upp var det faktiskt var jag skulle. Jag hade inte riktigt läst informationen så noggrant och blandat ihop två ställen så det blev en lite längre cykeltur än vad jag hade räknat med men jag kom i tid och jag kom in i sal med avlånga bord uppställda på vardera sida av en mittgång.

Många av stolarna var redan tagna av studenter och av äldre vuxna. Jag satte mig därför längst fram till vänster. Projektorn var igång och på duken fanns en presentation av alla som skulle tala.

Ninna Edgardh lyfte delar ur boken och berättade också om kön alternativt könsrollernas roll i klimatkrisen.

Ninna var den första talare och det jag tyckte var häftigast var att hon lyfte upp frågan om könsroller som en del i varför det har blivit som det blivit. För om vi kan vara väldigt generella för en stund så var det manen som stod för det ekonomiska ansvaret och kvinnan för det vårdande ansvaret. I takt med att kvinnor nu förväntas ansvara för ekonomin lika väl som män, har inte ansvaret för omsorg/vård blivit mannens ansvar. Ninna kopplade samman kvinnors utmattning med klimatkrisen på ett väldigt häftigt sätt.

Johannes Widlund är ordförande för föreningen God Jord.

Jag har hört Johannes tidigare och blev riktigt inspirerad och hoppfull av honom och av God Jord. God Jord är en förening/organisation (vad är egentligen skillnaden?) som arbetar för att inspirera Sveriges kyrkor till att bli mer klimatvänliga. Jag är väldigt sugen på att bli medlem men väntar nog en stund.

Den sista talaren var lektor från Newmaninstitutet där vi var. Han var väldigt teologisk och därför på gränsen för akademisk för min smak. Det han och de andra talarna tog var konsumism men jag skulle vilja kalla det för vad det är: kapitalism. Att ständigt köpa nya saker och saker man framför allt inte behöver är kapitalismens rotsystem. Jag är långt ifrån någon ekonom men jag är helt övertygad om att kapitalismen som system måste bort helt eller gradvis för att klimatkrisen ska kunna omvändas.

Det som alla tre också var inne på var att vi som människor har distanserat oss själva från både naturen och från medmänniskor. Det är något som jag verkligen kan hålla med om. Jag vet knappt hur mat produceras eller vad som händer i världens länder mer än löpsedlar. Ninna pratade mycket om att vi måste återgå till att vara en skapelse, både naturen och människorna och om naturen eller andra människor lider ska det göra ont.

Jag blev väldigt inspirerad igår och jag kommer nog låna boken på biblioteket för att kunna läsa den som helhet. Efter att ha kollat upp den på bibliotekets hemsida upptäckte jag att den var från 2016 vilket gjorde mig förvånad. Jag utgick ifrån att den var relativt ny efter kvällen igår.