Sökresultat för: Konfa

Hur går det med konfirmationen?

Jag var i kyrkan i förmiddags och vid kyrkfikat fick jag frågan: Hur går det med konfirmationen? Under den millisekunden som det tog mig att svara, han jag både bli förvånad, glad och irriterad. Allt på samma gång. I maj var det fem år sedan jag konfirmerades. Fem hela år. Det är en fjärdedel av hela mitt liv. Så längesedan var det jag konfirmerades. Efter att ha konstaterat allt detta under någon millisekund svarade jag att det var ett bra tag sedan jag konfirmerades.

 

Annars var gudstjänsten väldigt välbehövlig. Jag vaknade och var extremt opepp på allt inklusive att gå på gudstjänst. Trots allt lyckades jag a mig iväg till kyrkan och kände direkt att det var just hit jag behövde komma. Att något så härligt kan kännas så jobbigt att göra.

 

Temat idag, 18:e söndagen efter trefaldighet, var Att lyssna i tro och predikan handlade om just den texten jag hade min predikan om i våras. Den om mannen som vill få evigt liv och som blir tillsagd att sälja allt för att sedan komma och följa Jesus. ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Mark 10:25

 

Alla uppskattar känslan att rensa undan saker som inte används och som bara är i vägen. Själva processen kan vara jättejobbig och ta betydligt mer tid än det var tänkt, men när det väl är klart mår man bra. På samma sätt var det för mannen. Han behövde rensa undan det som var i vägen och som inte behövdes. På samma sätt är det för mig och dig. Vi alla har något som vi vill, som vi drömmer och längtar efter. För mig är det att sätta min tro i handling, för någon annan är det att börja träna eller flytta till ny stad. Vad det än är, finns det alltid något som hindrar en. Saker som är i vägen, som tar tid, energi och plats i sin vardag som man egentligen inte vill ska göra det.

 

Prästen hade med just den liknelsen med att rensa bort något för att ge plats åt det man faktiskt vill och det kändes som han pratade till just mig. Jag kommer inte gå och sälja allt jag äger men jag kommer börja ge en liten del av min månadsinkomst till en organisation, församling eller liknande. Exakt vad har jag inte bestämt mig än men jag känner mig otroligt motiverad. Mitt sommarjobb skulle jag aldrig ha fått utan Guds hjälp och då blir det inte konstigt att jag vill ge tillbaka en del av det som jag fått. 

 

Merci mes amis 

Premiär för kyrkosöndag

Om några dagar fyller bloggen ett år och jag funderar på lite ändringar jag ska göra för att göra bloggen bättre. Dels ska jag rensa upp bland kategorierna och börja tagga inlägg. Dels ska jag se över temadagarna, någon kanske försvinner för att ge plats åt en nyhet. Nämligen temat kyrkosöndag. Jag vet inte hur länge jag har tänkt berätta om hur jag blev kristen, minnen från mitt konfa-år, minnen från att vara konfa-ledare och så vidare. I och med att det är söndag idag och att jag kom på idén med kyrkosöndag idag när jag satt på gudstjänsten i Mikaelskyrkan får detta bli bloggens första kyrkosöndagsinlägg. 
 
Jag bestämde mig för att jag trodde på Gud när jag var 11 år och gick i 5:an. Men, jag trodde inte på Jesus, för alla visste ju att en inte kan gå på vatten. Tre år senare var det en självklarhet att jag skulle konfirmeras och minns hur jag gick och lämnade anmälan för hand. Först och främst fick jag komma tillbaka till Sörbykyrkan och dessutom ville jag lära mig och förstå vad kristendomen handlade om. Den gruppen Sörbykyrkan hade, träffades en gång i veckan på tisdagarna mellan 16.00 och 18.00. Jag slutade precis klockan 16.00 så det var bara att lägga med bibeln i väskan till skolan. 
 
Varje vecka började med pingis som jag aldrig han vara med på i och med att jag slutade så sent. Sedan var det fika, lek, undervisning och sist en andakt. Roligaste leken var fyra man i soffan som vi körde rätt ofta vad jag minns.
 
I maj är det 5 år sedan jag stod där på ett knä tillsammans med min grupp och tog emot nattvarden för första gången. Varför stod jag på ett knä? Det får bli nästa veckas kyrkosöndagsinlägg.
 
Merci mes amis