Sökresultat för: KRIK

Oväntat

Jag och Rosenius

 

När jag vaknade i morse hade jag ingen som helst tanke på att jag skulle springa eller besöka Johannelund idag men oj så glad jag är över att det blev så.

 

Klockan var 16.23 och jag satt framför dator och skrev upp kurslitteratur för att få lite ordning. Där och då bestämde jag mig för att cykla till Korskyrkan för ett Krik-pass i löpning. Tur i oturen hade ledaren ingen nykel till kyrkan utan erbjöd sig att låta mig lämna mina saker hos honom på Johannelund. Det var så konstigt att vara tillbaka och oj så olikt det var. Biblioteket hade flyttat till matsalen och där biblioteket var tidigare var det nu EFS- och Salt-kontor.

 

Jag vet varken hur långt vi sprang eller hur lång tid det tog men det kändes bra att vara tillbaka i löparkläderna och skorna. Dessvärre gjorde högra knät ont vilket inte alls kändes bra. Jag hade ont i knäna hösten 16 och början av vintern 17 men har inte haft ont sedan dess. Jag hoppas verkligen att det var för att jag var ovan och icke-uppvärmd.

 

Mitt mål med träningen i år är ju att äntligen springa milen och för att verkligen komma igång funderar jag på att anmäla mig till Vårruset eller försöka ordna så att vi blir ett gäng krikare som är med. Det är ju mycket roligare att springa tillsammans och att äta picknick.

 

En värmande KRIK-flagga

Att sitta under en KRIK-flagg tillsammans med en klasskompis och titta på slutet av filmen Runaway bride är ibland precis det man behöver. Jag var hos mig psykolog i morse och har sedan dess varit helt mentalt slut och därför var jag inte med på idrotten. Det var då som vi satt längs med gympasalsväggen och tittade på film. Väldigt mysigt men hjälp vad jag fick ont i rumpan. 
 
Annars då? Jo, det är väldigt många uppgifter som jag vara gjorda nu de sista veckorna. Därför borde jag inte skriva just här på bloggen utan istället reflektera över de kyrkor vi besökt med teologi- och församlingsspåret. Men av någon psykologisk anledning gör jag inte det. 
 
“Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag” – Bibeln
 
 
Att blogga är inget ont och jag vill ju göra det(annars hade jag inte gjort det) men det är ett väldigt talande bibelord som jag många gånger känner igen mig i. 
 
Bara för att den är söt
 
Merci mes amis 

Leka på lektionstid

Efter en förmiddag med besöksföreläsningar och efter en eftermiddag på Leos Lekland är jag tacksam över att få ligga ner i sängen. De flesta i min klass läser KRIK-spåret och tack vare KRIK fick vi följa med barn och föräldrar, som bor på ett asylboende, till ett lekland. Väldigt likt Örebros Lek- och buslandet men utan lasergame. Sist jag var på lek och bus i Örebro var med Ida någon gång under högstadiet. Hon hade precis fyllt år och jag försökte muta henne för att åka vulkanen. 
 
 
Jag tyckte den var lika rolig idag som då men Ida som är höjdrädd gillade den inte riktigt lika mycket.
 
Förutom den gillade jag även denna orangea bana som man åkte nerför sittande i ett gummidäck som man precis dragit upp. Jag och en liten kille på högst 4 år åkte den om, och om igen. Sedan sa han åt mig att komma på näst intill felfri engelska och sprang vidare till rutschkanor. Där åkte vi flera gånger i rad tills vi skulle åka hem igen. 
 
 
 
Runt om i byggnaden fanns det plastdjur. Elefanter, dinosaurus, giraffer för att säga några. Elefanten var så pass fin att jag tog en bild. 
 
 

 Nu är jag som sagt hur trött som helst och vill helst slippa laga mat och slippa åka iväg på ännu ett studiebesök med teologispåret. Men så bra kan en inte ha det när en bor själv och går just teologispåret. 

 
Merci mes amis