Efter Gudstjänsten på Långfredagen åkte jag till Maxi och handlade inför påskafton. Det blev en del…
Runt 18 på fredagen började jag och Tea laga mat och höll på till att Let’s Dance började. Bland annat gjorde vi denna lax- och spenatpaj.
Jag är fortfarande stolt jag ser hur mycket mat vi faktiskt lagade jag och Tea. Från vänster: Ebba och jag. Det fanns även, köttbullar, prinskorv, potatis, sill, röbetssallad, ägghalvor, räkomelett, brunsås, skagenröra, potatissallad och två olika sorters sallad.
Pannacotta till efterrätt = MUMS
Trots min ångest över hur påsken skulle bli, blev den riktigt bra. Jag jobbade några timmar på påskafton och påskdagen. Den Gudstjänsten jag gick på var på Långfredagen som helt var utan musik. Psalmerna gick bra ändå som tur var. Dock saknade jag nattvarden. I lördags kväll efter mat och efterrätt satte jag och Ebba på Wahlgrens Värld och såg senaste avsnittet. Efter det såg vi Känn Ingen Sorg. Jag har sett den tidigare men kom inte alls ihåg att den var så dramatisk.
Samma kväll funderade jag på att gå på midnattsmässa men valde att vara hemma och sova istället. I och med att jag började 12 i går så såg jag påskmässan på TV istället. Blev riktigt glad i slutet när de sjöng min favorit bland påskpsalmerna, Dina händer är fulla av blommor.
Idag måndag är vi bjudna till farmor och farfar på lunch. Linda spelar dessutom semifinal mot Ängelholm. Heja heja! Imorgon är det åter skola med lektioner och allt vad folkis innebär. 8 dagar är lagom för att jag ska hinna inse att jag har lov…
Att besöka en ny kyrka är något jag kommit att bli van vid. “Kommer församlingen hälsa?” “Vågar jag hälsa?” “Jag sätter mig här på en egen bänk.” “Ja, det är första gången jag är här.” Jag bor och studerar på folkhögskolan.”
Rävåskyrkan tog emot mig med öppna armar och jag har fått presentera mig för många nyfikna människor. Ungdomar i kyrkan är tyvärr rätt ovanligt på sina ställen och redan innan gudstjänten idag, visste jag att församlingen inte hade några ungdomar och att de flesta var generationen äldre. Vid fikabordet fick jag till och med frågan om jag var någons barnbarn.
Ändå så trivdes jag. Gudtjänsten innehöll mycket sång och musik vilket jag gillar. Per som är pastor i kyrkan, han tog fram en gitarr och spelade en låt baserad på dagens psaltarpsalm. Jag gillar den känslan, en känsla av vardag på något sätt. Som alltid när jag besöker kyrkor som inte är med i Svenska Kyrkan påminns jag om hur säregen klädsel präster ändå har inom Svenska Kyrkan. Den vita klädseln med söndagens liturgiska färg.
Efter gudstjänten fick jag förfrågan om jag var intresserad att bli scoutledare. Det kanske jag är svarade jag. Mellan 2007 och 2013 var jag scout i Engelbrekt scoutkår i Örebro. Kanske är det dags att bli scout igen?
I söndags var jag och Sofia till Sörbykyrkan på gudstjänst. Varje gång jag kommer tillbaka till Sörbykyrkan slås jag av tanken att jag inte känner mig hemma där längre. Under flera år var Sörbykyrkan mitt andra hem och min församling men nu känner jag mig församlingslös. Därför ska jag nu börja leta efter en församling som får mig att vilja gå till gudstjänst, som får mig att känna mig hemma.
Nu på söndag ska jag till Rävåskyrkan här i Karlskoga som tillhör Equmeniakyrkan. Det är nämligen Equmeniakyrkan och deras ungdomsförbund Equmenia som “äger” skolan. Varje onsdag är det en frivillig lunchandakt med en pastor från Rävåskyrkan. Hittills har jag missat båda tillfällena men nästa vecka vill jag verkligen dit.
Varje onsdag har alla elever skapade och närmaste veckor kommer jag ha bibelläsning på skapande. Jag har haft jättesvårt att läsa bibeln så därför passade jag på att få göra det på lektionstid. Mer om vad vi kommer läsa i ett annat inlägg.
Tidinställd inlägg
Igår var
Mia Börjesson på skolan och pratade om hur man kan bli världsmästare i sitt liv. Det var en bra och inspirerande föreläsning som fick mig att vilja sätta mig ner och påminna mig om mina drömmar. Vad vill jag göra under detta skolår? Vad vill jag hinna med på veckodagarna?
Jag gillar att ha mycket att göra och finner mig gång på gång i situationer när jag tillslut inte orkar mer. Min energi skiftar väldigt mycket. Successivt blir jag mer och mer rastrlös, har svårt att slappna av, vill påbörja projekt, rädda världen, springa maratonlopp. Helst allt på samma gång. Energi och motivationen är på topp tills jag kraschar och det vänder till motsatsen. Att laga mat blir tillräckligt jobbigt varje dag. Efter några dagars återhämtning hamnar jag i ett mellan läge där jag har balans tills det successivt ökar igen.
Jag vet att det är så här och därför måste jag planera och påminna mig själv att jag inte kan göra allt trots att det känns som det. Jag får prioritera vad jag faktiskt vill göra. Dessa tankar och drömmar tänker jag nu dela med mig av:
Mina drömmar:
- Bo och studera i Frankrike
- Se en landskamp i fotboll
- Jobba inom webbutveckling med wordpress
- Fota för WWF och hjälpa till att rädda världen
- Sprida kristendomn i länder där det är farligt att vara kristen
- Bli mamma
- Skaffa en katt och döpa den till Findus eller Martin Stenmarck
- Hållla en föreläsning
- Prata i Sommar i P1
- Skriva en bok
- Se Melodifestivalen i Friends Arena
- Tituleras Melloexpert
Vad jag vill göra detta läsår skolmessigt och på fritiden:
- Skapa projekt och följfölja dem
- Samla in 10.00 till Musikhjälpen
- Komma igång och löpträna för att se årstiderna skifta
- Hitta en församling som gör att jag vill till kyrkan oavsett väder, humör eller liknande
- Följa en läsplan för biblen
- Få ett extra-jobb (Fotbollskul blev tyvärr inställt p.g.a för få anmälda)
Jag var på gudstjänst i söndags i Fryksände kyrka. Visst är den ståtlig? Temat var den gode förvaltaren, ett ämne jag har svårt med då och då. Pengar alltså. Har jag rätt att äta mig mätt när jag vet att männsiskor svälter runt om i världen. Har jag rätt att spara pengar när många inte har så det räcker för dagen?
Viktigt för mig är att jag dels är världsförälder för UNICEF och har ett fadderbarn via Compassion. Det kan tyckas som lite men för mig och för alla människor jag bidrar till att hjälpa vet jag att det är motsatsen.
Korta rader om ett viktigt ämne. Känns som jag skriver alldeles för lite om min tro för att kalla det en kristen blogg men men. Jag har haft en svacka i min tro men som jag nu är påväg ur. Jag vill börja läsa bibeln igen, vilket jag inte gjort sedan i påskas och framför allt känns det inte obehagligt att gå till kyrkan utan uppbyggande och något jag behöver.
