Sökresultat för: Längtan

Funny Girl på Malmö Operan

När världen är upp och ner på grund av en pandemi är jag tacksam över teknikens möjligheter. Ikväll har jag nämligen fått se Sanna Nilssen i rollen som Fanny Brice. Jag satt här hemma i mitt rum i Uppsala och såg föreställningen live. Tänk ändå. Vad häftigt! Att samtidigt som Sanna sjunger magiskt vackert på en scen i Malmö ser jag det flera mil bort.

Upplevelsen

Upplösningen var det inget fel på inte heller synkningen mellan ljud och bild. Sändningen började innan showen och bidrog med efterlängtad teaterstämning. Första ringningen. De femtio lyckliga i publiken börjar sätta sig. Andra ringningen. På ridån syns en stor närbild på Fanny Brice och bakgrunden stämmer orkestern sina instrument. Tredje ringningen. Lamporna släcks och ridån går upp.

Foto: https://www.malmoopera.se/funny-girl

Marianne Mörck

Mrs Brice, alltså Fannys mamma spelas av fantastiska Marianne och wow! Dialogen mellan henne och hennes väninna som Ann-Louise Hanson spelar fick mig att le flera gånger. Oj vad jag önskar att jag får möjlighet att se henne live någon mer gång. För precis nu kom jag på att hon var med i musikalen av Romeo och Julia som jag såg 2011 på Göta Lejon.

Längtar

Efter tre timmar framför min externa skärm sittandes i min gungande ikea-fåtölj längtar jag efter att gå på teater igen. Musikal, show, vad som helst. Känslan av att helt vara uppslukad av det som pågår på scenen. Att applådera tills händerna krampar. Jag längtar.

7 timmar kvar

Leander kom som sagt hem i söndags från Turkiet och 18.09 kommer vi få se varandra igen. Då kommer jag till Hallsberg och stannar hos honom till 20.41 imorgon för på fredag kommer Ellen och Isak, två av mina bästa vänner från gymnasiet.
Leanders mamma bor i Viby på en gård som Leanders mormors morfar byggt. Det är efter honom gården och Leander är döpt efter. Det är inte många som alltså bor på en gård med samma namn som en själv. När Leander var liten fanns det får på gården men nu finns det bara hästar kvar. Och en katt. Och Oden så klart. Oden är en varghund med mankhöjd i höjd med min midja. En stor hund alltså.
Nu ska jag berätta något som jag inte berättat förut. Jag är rädd för hästar. Inte så pass rädd att jag inte kan se dem på bild eller på avstånd men ändå så rädd att tanken på att klappa en häst får min puls att stiga. Någon gång vill jag ändå rida tillsammans med Leander. Min hästrädsla är något jag vill komma över bara för att få uppleva känslan av att rida. Det verkar riktigt häftigt när hästmänniskorna i min närhet beskriver det.
Om ungefär 7 timmar kommer vi se varandra igen efter mer än två veckor ifrån varandra. Jag längtar.
Merci mes amis