Igår skriv jag följade ord ”Varför har många offentliga toaletter specifika ”soptunnor” för mensskydd? Påsarna liknar bajspåsar för hundar och varför kalla det för sanitetsprodukter?  Jag förstår verkligen inte!” och fick några kommentarer på ämnet. Därför vill jag nu passa på att förklara vad jag menade. 

 

Självklart är det bra med specifika ”soptunnor” för mensskydd. Lukt stängs in och förhoppningsvis byts de oftare jämfört med papperskorgen. Det jag inte förstår är varför de ska vara svarta eller som på bilden, gråa. Visst kan det vara praktiskt med en påse som inte går att se igenom men färgen får mig att tänka på bajspåsar. 

 

 

Idag är det den internationella mens-dagen och därför ska ni nu få läsa några om min första mens.

Det var tisdag i början av mars. Jag var tio år och gick i fyran. Den tisdagen fick jag min mens. Vi slutade sent den dagen minns jag. Ännu senare än vad jag trodde när jag satt vid bänken och planerade hur jag skulle gör när jag skulle komma hem. Skulle gå till min farbrors fru och säga att jag fått mens och behövde mensskydd. Det blev inte så. Istället skyndade jag mig hem och ringde mamma. Mellan tårarna kunde jag berätta, berätta att jag fått mens. Hon ringde pappa och han åkte iväg till närmaste mataffär och köpte lite olika storlekar på bindor. Vissa av dem stora som blöjor enligt 10-åriga mig. Jag gillade aldrig bindor eftersom det kändes som jag hade just en blöja på mig. Jag visste att tamponger fanns men det var otänkbart att jag skulle kunde använde dem. Fram till jag ville bada och hade mens samtidigt. Då vågade jag tack vare min bästa vän köpa tamponger. Sedan dess är de min räddning. Utan tamponger skulle varje mens vara så oerhört hemskt att jag skulle stanna i sängen varje gång.