Det efterlängtade publiksorlet. Lamporna släcks och det blir tyst. Redån går upp och musikalen börjar.

I nästan två år har jag längtat efter att kunna gå på teater, musikal och konsert. Idag var längtan över.

Next to Normal är en ärlig musikal om kärlek, familjerelationer och psykisk ohälsa. Helen Sjöholm spelar huvudrollen och wow! Hennes röst och skådespel gick rakt in i själen. Jag hade glömt hur indragande teater är. För egentligen är det bara några människor på en scen som säger saker någon annan har tänkt ut, kväll efter kväll.

Det är det som är det magiska med teater. Att du dras in i historian. Lider, gråter och skrattar med karaktärerna. Jag har saknat det!

Då för två år sedan när jag fick reda på att Helen skulle spela en huvudroll på Uppsala Stadsteater insåg jag att det nog var min enda chans att få se och höra henne live. Idag gick den drömmen i upplevelse. Hennes röst var magisk och jag lämnade Stadsteaterns Stora scen tagen av handlingen och att kunna gå på teater igen.

En händelserik vecka med två dagar i Stockholm och musikalbesök.

Måndag

Arbete med C-uppsatsen via Zoom. Vi har undersökt ett enkätsystem och tittat lite närmare på bildstöd. Vi har också gjort en första skiss som vi ska visa vår handledare på fredag.

Tisdag

Egenstudier hela dagen. Jag ska också tvätta och förhoppningsvis hämta ett nytt dopljus. Visste ni det bara att be om det i närmaste Svenska kyrka.

Onsdag

Systemvetardagen pågår hela dagen och jag kommer åka till campus för första gången på ett och ett halvt år. Systemvetardagen är en jobbmässa som kåren anordnar. Jag hoppas få upp ögonen får några intressanta företag.

Torsdag

Jobb med C-uppsatsen inför mötet på fredagen. Vi ska fortsätta med vår skiss inför mötet på fredagen.

Fredag

Möte med vår handledare och besök på en daglig verksamhet i Stockholm.

Lördag – söndag

På lördag firar jag och min man alla hjärtans dag med musikal och restaurangbesök. Jag längtar otroligt mycket. På söndag är det gudstjänst helt utan restriktioner för första gången på ca 2 år.

När världen är upp och ner på grund av en pandemi är jag tacksam över teknikens möjligheter. Ikväll har jag nämligen fått se Sanna Nilssen i rollen som Fanny Brice. Jag satt här hemma i mitt rum i Uppsala och såg föreställningen live. Tänk ändå. Vad häftigt! Att samtidigt som Sanna sjunger magiskt vackert på en scen i Malmö ser jag det flera mil bort.

Upplevelsen

Upplösningen var det inget fel på inte heller synkningen mellan ljud och bild. Sändningen började innan showen och bidrog med efterlängtad teaterstämning. Första ringningen. De femtio lyckliga i publiken börjar sätta sig. Andra ringningen. På ridån syns en stor närbild på Fanny Brice och bakgrunden stämmer orkestern sina instrument. Tredje ringningen. Lamporna släcks och ridån går upp.

Marianne Mörck

Mrs Brice, alltså Fannys mamma spelas av fantastiska Marianne och wow! Dialogen mellan henne och hennes väninna som Ann-Louise Hanson spelar fick mig att le flera gånger. Oj vad jag önskar att jag får möjlighet att se henne live någon mer gång. För precis nu kom jag på att hon var med i musikalen av Romeo och Julia som jag såg 2011 på Göta Lejon.

Längtar

Efter tre timmar framför min externa skärm sittandes i min gungande ikea-fåtölj längtar jag efter att gå på teater igen. Musikal, show, vad som helst. Känslan av att helt vara uppslukad av det som pågår på scenen. Att applådera tills händerna krampar. Jag längtar.