Sökresultat för: Naturen

Ut i skogen

Elin Kero <3

Jag vaknade av att det blev ljust i mitt rum runt 9-tiden men låg kvar under täcket och tittade sociala medier. En perfekt start på dagen. Nu har jag precis ätit frukost framför Elin Kero/Nevnarien. Hon inspirerar mig så mycket och med tanke på att jag har en lördag fram för mig utan planer, så tror jag faktiskt att jag ska ta mig ut i skogen och fota.

Senaste gången jag fotade utomhus är nog förra året så ja, det är hög tid. Jag har egentligen inte långt till skogen men vi är inte grannar som på Folkis.

Juldagen 2014, Torsby

Den främsta anledningen till varför jag vill ut och fota är för att Uppsala är täckt med snö. Snö är rätt svårt att fota så det blir bra men det är också väldigt kul. Och så kan det bli väldigt fina bilder. Som den här ovanför.

Från ångest till styrka

Viktigt att komma ihåg, men oj så svårt.

 

Ångest. Vad jag ogillar att ha ångest. Jobbet ringde i morse och frågade om jag kunde jobba, vilket jag kunde. När jag kom hem vid 15.30 slog ångesten mig i magen och jag började gråta samtidigt som jag inte riktigt förstod varför jag grät.

 

Så är det oftast för mig. När jag minst anar det, slår den till som störst och jag får svårt att andas. Som tur var minskade panikkänslan tack vare Leander och att jag gick till biblioteket på skolan. Böcker är något som alltid får mig lugn.

 

En av anledningarna till ångesten är att jag åker till London 🇬🇧 om 8 dagar. Sist jag flög utomlands kunde jag inte sova i en vecka och mådde riktigt dåligt innan. Nu känner jag framför allt ångest inför allt som finns att göra och se. Jag åker dit med skolan i 3 dagar och jag vill så klart hinna med så mycket som möjligt.

 

Efter sån här kraftig ångest blir jag jättetrött och vid 19.00 kunde jag ha somnat om jag velat. Istället bestämde jag mig för att springa 5km. Trots att mitt huvud kändes som seg kola eller så, sprang jag på under 40 min. Jag är så stolt för så snabbt har jag aldrig sprungit tidigare! 👊

 

Jag hade en sådan härlig känsla i kroppen efteråt, både för resultatet och för att jag såg ett rådjur bara några meter från spåret. Den stod där och tittade på mig utan att springa i väg. Precis efter jag hade sprungit klart såg jag en 🐿, eller ja, dess svans i alla fall. Naturen ger mig så mycket energi och jag är så tacksam över att bo så nära en skog som jag gör.

Så vackert!

[siteorigin_widget class=”WP_Widget_Media_Image”][/siteorigin_widget]
[siteorigin_widget class=”WP_Widget_Media_Image”][/siteorigin_widget]
[siteorigin_widget class=”WP_Widget_Media_Image”][/siteorigin_widget]
[siteorigin_widget class=”WP_Widget_Media_Image”][/siteorigin_widget]
[siteorigin_widget class=”WP_Widget_Media_Image”][/siteorigin_widget]
[siteorigin_widget class=”WP_Widget_Media_Image”][/siteorigin_widget]
[siteorigin_widget class=”WP_Widget_Media_Image”][/siteorigin_widget]

I måndags köpte jag äntligen nya träningskläder på Stadium. Det blev en tröja och ett par byxor. Som en överraskning fick  jag även ett par broddar som jag verkligen behövde för att kunna springa nu när det är vinter och halt. 

 

Att springa när det snöar kväver att man sätter på sig lite mer kläder än vad jag brukar, annars är det som vilken löprunda som helst. Den störta skillnaden är broddarna som gör att löpsteget blir annorlunda och att jag säkert kommer ha träningsvärk i morgon. Förresten, såg ni att broddarna matchade tröjan i färg? Fint ska det vara 😉 

Rimfrost

När jag gick ner till lektionen igår kunde jag inte låta bli att fota rimfrosten som hade lagt sig på gräsmattan. Så vackert, stilfullt och harmoniskt. Det gäller att hitta det vackra i det lilla.  

 

Mot Uppsala 

I eftermiddag åker jag till Uppsala för att hälsa på Leander och fira vår 4-års dag som är i morgon. Leander jobbar 07.00-16.00 imorgon så jag tänkte ta med mig kameran och gå ut. Hoppas bara vädret tillåter det. Jag har även lite saker jag hade tänkt köpa. Senare på kvällen ska vi äta ute tillsammans. Senaste gången vi var tillsammans på vår års-dag var 2014 när vi firade 1 år tillsammans. 2-årsdagen var när Leander bodde i England och 3-årsdagen var en vardag mitt i veckan. 

Jag vill rädda världen

 
 
Gång på gång hamnar jag i ett läge där jag stannar upp och funderar över om jag har ett meningsfullt liv. Att bo på folkis gör att ens dagar blir väldigt lika varandra. Frukost kl. åtta till nio, lektion 1, rast, lektion 2, lunch och lektion 3. Bland mina rutiner, tvätt, mathandling och städning känns det då och då som om det just inte är meningsfullt. När jag grubblar och funderar, ifrågasätter jag även varför jag gör det jag gör.
 
Bloggen exempel vis. Varför bloggar jag? Det enklaste svaret är för att kunna skriva texter som denna. Att ha en plattform att utrycka sig men nu senare även en anledning att utvecklas inom foto. Jag har inte mycket läsare och hoppar i princip upp och ner av glädje om ett inlägg når upp till 50 besökare. Men ändå kommer jag på mig själv med att formulera rubriker för att locka läsare eller skriva om min tro, ett ämne jag vet får många läsare.
 
Något annat jag ifrågasätter är min utbildning och min dröm att få jobba med programmering. Är det meningsfullt? Kommer det bidra till glädje? För mig? För omvärlden? Agustus Waters, en karaktär från boken The fault in our stars. Hans största rädsla är att bli bortglömd och på något sätt vill jag heller inte bli bortglömd. Jag vill göra skillnad för världen, bli ihågkommen av senare generationer. Vissa kallar det storhetsvansinne eller narcissism, jag kallar det drömmar, hopp och längtan. 
 
En sådan dröm jag har är att få fota djur och natur för WWF eller liknande företag för att hjälpa världens människor att förstå hur fantastisk naturen är. Jag drömmer inte om kändisskap utan bara att få vara med att rädda världen. Trots att det är viktigt att återvinna och släcka lampor, har jag så otroligt svårt att känna att det gör någon skillnad. Hur är det ordspråket går, Många bäckar små… 
 
Just nu består mina dagar av lektioner och vardagsrutiner. Nyss jobbade jag min sista dag på Transcom men redan är det mörkt ute och klockan är 21. Tiden går framåt och jag är rädd för nästa sommar, nästa höst, ja framtiden som helhet. Samtidigt är jag nyfiken. Jag vill vidare. Studera ännu mer programmering, flytta ihop med Leander, bo utomlands, bli förälder. 
 
När jag funderar som jag nu gör, för jag påminna mig själv om att vissa saker ändå är bra som de är. Mina joggingpass till exempel. Det är en ren njutning att få se naturen anpassa sig för hösten. Löven kommer snart ändra färg för att sedan måla hela marken röd, orange, brun och gul. Löpningen är något som ger mig mening i vardagen när andra rutiner känns motsatsen. Därför ska jag ut i morgon innan första lektion kvart i 11.