Jag vaknade av att det blev ljust i mitt rum runt 9-tiden men låg kvar under täcket och tittade sociala medier. En perfekt start på dagen. Nu har jag precis ätit frukost framför Elin Kero/Nevnarien. Hon inspirerar mig så mycket och med tanke på att jag har en lördag fram för mig utan planer, så tror jag faktiskt att jag ska ta mig ut i skogen och fota.

Senaste gången jag fotade utomhus är nog förra året så ja, det är hög tid. Jag har egentligen inte långt till skogen men vi är inte grannar som på Folkis.

Den främsta anledningen till varför jag vill ut och fota är för att Uppsala är täckt med snö. Snö är rätt svårt att fota så det blir bra men det är också väldigt kul. Och så kan det bli väldigt fina bilder. Som den här ovanför.

Viktigt att komma ihåg, men oj så svårt.

Ångest. Vad jag ogillar att ha ångest. Jobbet ringde i morse och frågade om jag kunde jobba, vilket jag kunde. När jag kom hem vid 15.30 slog ångesten mig i magen och jag började gråta samtidigt som jag inte riktigt förstod varför jag grät.

Så är det oftast för mig. När jag minst anar det, slår den till som störst och jag får svårt att andas. Som tur var minskade panikkänslan tack vare Leander och att jag gick till biblioteket på skolan. Böcker är något som alltid får mig lugn.

En av anledningarna till ångesten är att jag åker till London 🇬🇧 om 8 dagar. Sist jag flög utomlands kunde jag inte sova i en vecka och mådde riktigt dåligt innan. Nu känner jag framför allt ångest inför allt som finns att göra och se. Jag åker dit med skolan i 3 dagar och jag vill så klart hinna med så mycket som möjligt.

Efter sån här kraftig ångest blir jag jättetrött och vid 19.00 kunde jag ha somnat om jag velat. Istället bestämde jag mig för att springa 5km. Trots att mitt huvud kändes som seg kola eller så, sprang jag på under 40 min. Jag är så stolt för så snabbt har jag aldrig sprungit tidigare! 👊

Jag hade en sådan härlig känsla i kroppen efteråt, både för resultatet och för att jag såg ett rådjur bara några meter från spåret. Den stod där och tittade på mig utan att springa i väg. Precis efter jag hade sprungit klart såg jag en 🐿, eller ja, dess svans i alla fall. Naturen ger mig så mycket energi och jag är så tacksam över att bo så nära en skog som jag gör.