Sökresultat för: Resa

Resfeber

Resfeber är något jag lärt mig att hantera när det gäller att åka buss. Efter alla gånger fram och tillbaka på E18 mellan Örebro och Karlstad, pappa och mamma, har jag lärt mig att jag inte behöver var nervös för att glömma biljetten eller komma försent. När det gäller tåg är resfebern fortfarande hemsk. Jag var så pass nervös imorse att jag kunde spytt. Först åkte jag buss in till Karlstad, en buss jag först inte trodde skulle komma. Den kom. 08.00 var jag inne i Karlstad, 16 minuter innan tåget till Göteborg skulle gå. Från Karlstad till Åmål åker jag på mitt värmlandskort och ett kvitto som säger att jag köpt en sommarladdnig. Utan det kvittot är busskortet värdelöst. Klockan var 08.10 och jag började leta i plånboken efter kvittot. I min plånbok finns det väldigt mycket kvitton men inte DET kvittot. “Hinner jag springa in och fixa ett nytt” tänkte jag. Då kom jag på att titta i det gula plats fodral som busskortet ligger i. Där låg kvittot. Jag kunde slapna av en aning men jag var fortfarade rädd för att jag missuppfattat allt och att jag skulle få betala en biljett till Åmål. Konduktören kom och det gick jätte bra. Den värsta resfebern är över för det här tåget.

Nu är jag i Åmål för övrigt.
Merci mes amis

Imorgon åker jag tåg

Nu är biljetten ner till Helsingborg, Vallåkra köpt. Om snart 24 timmar kommer jag se min bästa vän igen. Nu har jag förstått det. Nu börjar resfebern komma. “Jag kommer missa tåget!” “Jag kommer inte få min biljett!” tänker jag. Som tur är har jag rest denna sträcks en gång innan och vet ändå att det kommer gå bra. För medan jag skrev det här kom min biljett.
Merci mes amis

Nu bok och ett sms som säger att Leander är kvar i Turkiet

Efter mindre än 50 sidor i Ett CP-bra liv insåg jag att den inte var något för mig. Den handlar mer om lycka och att vara lycklig än om Jonas liv. Som tur är har han skrivit just en sådan bok om sitt liv som heter Grabben i kuvösen bredvid. Får leta reda på den istället.
Istället ska jag börja läsa #3 i Divergent serien, Allegiant. Jag och engelska böcker har en svår relation och därför lyssnar jag på ljudbok samtidigt som jag läser. Att se och höra engelska gör att jag förstår mycket bättre. Dessutom gör det att jag inte hoppar över några svåra ord eller stycken utan dialog som jag kan göra annars.
Sitter i min blåa, gamla soffa och läser bloggar medan jag väntar på att ljudboksfilerna ska laddas upp på datorn. Även fast jag vet att storytel eller liknande finns, lånar jag ljudböcker från biblioteket. Billigare så.
Idag ska jag försöka att inte gå runt och tycka synd om mig själv utan njuta av att jag kan göra exakt vad jag vill. Inga måsten. Inget jobb. Det är sååå tråkigt. Längtar till bibelskolan börjar samtidigt som jag har panik över att flytta. Som tur är, är Leander hemma när jag flyttar. Först var det tänkt att han skulle åka till Turkiet samtidigt som jag flyttar men resan blev framflyttad till på lördag. Det jag nästan lika stor panik över. Gång på gång säger han att jag behöver lita på honom. Att han faktiskt inte är en idiot utan fungerande hjärnceller.
Jag vill kunna lita på honom och slappna av över hans resa. Ändå tror jag att jag kommer få ett sms från hans vänner som säger att Ojdå. Vi hittade inte Leander när vi skulle åka till flygplanet hem.
För att inte bli galen av panik och oro ska jag själv resa på måndag. Resa ner till Helsingborg och bästa vännen Ida som jag inte har sett sedan påsk förra året. Jag längtar.
Merci mes amis