Resfeber är något jag lärt mig att hantera när det gäller att åka buss. Efter alla gånger fram och tillbaka på E18 mellan Örebro och Karlstad, pappa och mamma, har jag lärt mig att jag inte behöver var nervös för att glömma biljetten eller komma försent. När det gäller tåg är resfebern fortfarande hemsk. Jag var så pass nervös imorse att jag kunde spytt. Först åkte jag buss in till Karlstad, en buss jag först inte trodde skulle komma. Den kom. 08.00 var jag inne i Karlstad, 16 minuter innan tåget till Göteborg skulle gå. Från Karlstad till Åmål åker jag på mitt värmlandskort och ett kvitto som säger att jag köpt en sommarladdnig. Utan det kvittot är busskortet värdelöst. Klockan var 08.10 och jag började leta i plånboken efter kvittot. I min plånbok finns det väldigt mycket kvitton men inte DET kvittot. ”Hinner jag springa in och fixa ett nytt” tänkte jag. Då kom jag på att titta i det gula plats fodral som busskortet ligger i. Där låg kvittot. Jag kunde slapna av en aning men jag var fortfarade rädd för att jag missuppfattat allt och att jag skulle få betala en biljett till Åmål. Konduktören kom och det gick jätte bra. Den värsta resfebern är över för det här tåget.