Medan smittspridningen ökar alldeles för mycket i bostadsområden med många student, pluggar jag vidare och ser på Emily in Paris. Jag är inne på sista veckan för min delkurs i praktisk projektledning. Just nu låtsas jag vara projektledare och skriver uppgifter i mejl-format, två om dagen. Vad gör ni?

Nästa vecka börjar terminens sista kurser. En i java-programmering och en i datasystem. Sen har jag bara 1 år kvar tills jag förhoppningsvis har en kandidatexamen. Det ni! Jag längtar! För just nu är jag så trött på att studera. Mest för att delkursen nästan är helt litteraturbaserad men också för att jag saknar kursare. Någon att prata med. Det kommer i alla fall bli bättre nästa vecka. Jag tror det är projektarbete i båda kurserna. Även fast allt sker på Zoom så ger det mig ändå väldigt mycket att bara prata.

Men nog om mina studier. Emily in Paris är en lättsam serie på Netflix som jag kan rekommendera varmt till alla som vill fly verkligheten för 30 minuter åt gången. TIPS!

Jag såg precis klart på säsong 5 av Outlander. Tack Linda för att jag får låna ditt Viaplay-konto I höstas så skrev jag lite om serien. Länk till det inlägget finns här.

För någon vecka sedan var jag på Myrorna och såg en bok vars författare jag kände ingen. Det var del 1 i serien om Clarie och Jamie. (Huvudkaraktärerna i Outlander.) Självklart så köpte jag den trots att jag inte riktigt har plats för fler böcker…

Författaren heter Diana Gabaldon och har hittills skrivit åtta böcker. Den första, Outlander på engelska och främlingen på svenska, är från 1991.

Än har jag inte börjat läsa den, dels för att jag har påbörjat Nils Holgersson och dels för att den är runt 800 sidor lång med väldigt liten text. En mental uppförsbacke som jag inte är förberedd på. Ni ser ju?!

Kanske så pausar jag Holgerssons och börjar läsa den här istället. För att vara ärlig så lockar den lite mer än Holgersson gör. Konstigt