Jag har funderat en hel del senaste tiden. Tankarna har avlöst varandra och idag har jag funderat kring vad jag ser som vuxenhet.

Jag bor själv sedan 6 år tillbaka, jag betalar räkningar, tvättar och lagar mat. Men är jag vuxen? Att vara vuxen har jag förknippat med att må bra, vara tillfreds med tillvaron och ha balans och jag börjar sakta inse att vara vuxen verkligen inte är synonymt med att välmående. Jag har också sett vuxenhet som att man inte behöver hjälp eller stöd vilket heller inte stämmer.

Som barn behöver man självklart massa mer hjälp och stöd: knyta skor, dra över vanten över jackärmen eller läsa godnattsaga men som vuxen behöver man också stöd ibland.

Ibland önskar jag att jag var liten igen och kunde krypa upp i mammas knä, få en kram och så känns tillvaron lite bättre. Som tur är kan jag krypa upp i Leanders knä, få en kram och känns tillvaron lite bättre.

Vad är det att vara vuxen?

Jag har börjat omdefinierat vad det innebär att vara vuxen för jag har insett att det jag har trott tidigare inte stämmer. Vuxenhet handlar om så mycket mer än räkningar och hushållsarbete. Det handlar framför allt om problemlösning. Har jag själv lösningen eller behöver jag fråga någon om hjälp?

Vad tänker du att det innebär att vara vuxen? Ser du dig själv som vuxen? Jag är nyfiken på hur ni tänker.